Vackra Xunantunich
Igår red jag och Becca på pigga, välmående hästar med en ung guide vid namn William till Mayalämningarna Xunantunich. Vi galopperade genom djungeln, såg lite vilda djur och åkte handdragen färja med hästarna. Inte var dag! Pappa skippade hästbiten och tog en taxi istället.
Xunantunich var en mäktig och vacker plats, med Belize näst högsta byggnad som en av mayapyramiderna. Arkeologerna har grävt fram otroligt mycket intressant och det var STORT! William berättade allt om historien och vi kunde nästan känna Mayaindianernas spöken och närvaro när vi gick omkring på platsen. Helt ofattbart att de lyckats bygga något sådant, och att det fortfarande finns kvar. Vi har ju varit på lite olika Mayalämningar i Mexiko men jag måste nog säga att detta är min nya favorit.
Från den högsta byggnaden, El Castillo, fick vi en fantasisk utsikt över Belize och Guatemala. Vi var nästan ensamna på platsen och det var en speciell känsla att bara få andas in känslan som fanns i luften.
Vi såg även Vrålapor. De är ju så himla söta, men skriker som monster. William sa att det är deras vrål som gett T-rexarnas läte i Jurassic Park. Vet inte om det är sant men känns inte helt osannolikt ;)
Här på bilden under ser ni färjan över floden. Ni får också en skymt av käre William. Victor (en annan som jobbar för hotellet som vi lärt känna lite) berättade att de brukar reta William för hans kläder. Han bär nämligen svindyra jeans, bälte, hatt och högklackade boots. Det är inte för stilens skull de retar honom, utan för att han lägger ner hela veckolöner på kläder vilket är mycket här borta. Men de retar honom med kärlek och värme :) Åh så tråkigt att lämna gänget i San Ignacio. Varmare, trevligare och gladare människor går inte att hitta.
