Nusa Penida #1 (UPPDATERAD)
Nu sitter vi i vår villa på Bali igen, hemkomna efter ännu ett äventyr som länge kommer att finnas kvar i våra hjärtan.
Vi åkte alltså till Nusa Penida tidigt i fredags morse. Nusa Penida ligger ungefär 45 minuter utanför Balis östkust men liknar inte sin granne nämnvärt. På Penida finns det knappt någon turism alls. Ett fåtal hotell finns, men inga restauranger eller liknande. Mest lokalbor som bor i hyddor av palmblad bland bergen. Vägarna är smala, inte mer än 2 meter breda och fulla av håll, stenar och ojämnheter. Det är en kamp att ta sig fram, minst sagt, och avstånd som ser korta ut på kartan kan ta flera timmar.
Vi anlände alltså på morgonen i fredags. Vana vid hur det brukar vara när man kommer fram till en ny plats, att man fullkomligt blir överöst med människor som vill transportera en, hade vi tackat nej till hotellets dyra transportförslag. Men det visade sig att vi inte alls blev överösta. Vi fick istället leta efter någon som kunde ta oss till vårt hotell. Till slut hittade vi två killar med moppar som kunde köra oss mot en rimlig peng. Vi är glada att våra mammor inte såg oss när vi dundrade fram på de slingriga, håliga, backiga vägarna upp i bergen med håren fladdrande i vinden! Men samtidigt kändes det som att det är precis det som kallas att resa. Vi fick vår första anblick av Penida med våra hjärtan i halsgropen i alla fall.
Väl framme på hotellet andades vi ut och möttes av en lugn liten oas. Vi fick en välkomstdrink och blev visade till vår supermysiga Bungalow. Hela hotellet var väldigt charmigt och mysigt med roliga detaljer, Allting i återvunna material.
Eftersom klockan var såpass lite bestämde vi oss för att hyra en motorcykel och fånga dagen genom att utforska ön. En äldre dam hjälpte oss att markera lite platser på en karta över ön. Vi åt lite lunch på hotellet först eftersom vi fick veta att det inte fanns någonstans att äta dit ungefär vi skulle, och sedan bar det av.
Vi vart chockade över att vägarna kunde bli ännu sämre än vad de var. Det var riktigt kämpigt för stackars Martin att köra backe upp, backe ner. Men vi fick se så mycket och fick många härliga möten med lokalborna (och djuren!). Vart vi än kom log människor, de hälsade och vinkade trots att de inte kunde ett ord Engelska. Eller förresten, ett ord engelska kunde de och det var "Helloooo!". Varje gång vi passerade ett barn sken dem upp som små solar, ropade Hellooooo! Och räckte fram handen för att vi skulle gimmie fivea i farten. Så söta!
Förutom att det var svårt att ta sig fram var naturen otroligt vacker. Vilt, torrt och häpnandsväckande vyer. Ett av våra första stopp var Temeling. Vi visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss när vi styrde moppen längs de galnase av slingrigaste små vägar längs höga stup (så synd att Go Pron dog så vi inte kan visa!). När vi inte kom längre med moppen så trekkade vi sista biten. det var galet jobbigt, brant och varmt, men härligt och värt det. Vi kom fram och ner till en liten hemlig strand längs de höga klippväggarna där havet kastade sig in. Vi utforskade grottor i bergen, badade i naturliga källor och njöt av utsikten. Innan vi kämpade oss upp igen!
Sedan fortsatte vi vår resa med olika utsiktspunkter längs kusten som karaktäriseras av sea craters, galna klippformationer och häftiga färger.
En bra men ansträngande dag. Tillbaka på hotellet så somnade vi gott i vår bungalow.
