Livet på Bali - Människorna
#BaliLife#BaliLove#Bali. Bali, vår älskade ö, har blivit som en typ av syskon. En brorsa som retas och gnabbas. Som vi älskar. Men som vi samtidigt inte kan låta bli att bli lite smågalna på någon gång ibland. Vi umgås så nära och tänjer hela tiden på tålamodets gränser, men samtidigt vet vi att vi kommer att sakna oss fördärvade när vi åker härifrån.
Det svårt att ta in att vi redan har varit här i 7 veckor. 50 dagar. Vad har hänt med tiden? På något sätt så har tiden i sig varit oväsentlig. Aldrig förut har jag tagit vara på 50 dagar så väl som jag har gjort här i alla fall. Och aldrig förut har jag låtit pengarna rulla iväg så som jag har låtit de göra här. Tur att det är billigt att leva på Bali, åtminstone. Vi har fyllt dagarna med äventyr, nya möten, nya platser. Hela tiden strävat efter att se lite mer, göra lite mer, uppleva lite mer.
Hur är Bali då? Är det som vi har förväntat oss det? Svaret är nog ja, faktiskt. Vi var relativt pålästa och visste väl ungefär vad vi hade framför oss. Men tack vare skolan och vårt levnadssätt här har vi lärt känna Bali än vad vi annars skulle gjort. Under en två veckors semester hade det nog överhuvudtaget inte varit möjligt att förstå Bali på samma sätt.
Vi vet att det finns 3 miljoner aktiva motorcyklar på den här relativt lilla ön. Det är kanske inte så svårt att ta reda på, det står nog till och med i Lonely Planet. Men vi vet att en ny motorcykel kostar ungefär 6 000 svenska kronor att köpa vilket för de flesta är en sanslös summa pengar, medan de bara får ut 1500 svenska kronor om de senare vill sälja den vidare. Det är därför människorna här tycker det är ovärt att sälja sina gamla motorcyklar. De flesta använder faktiskt hjälm, eftersom att det är böter som gäller om man kör utan. Det är en regel som endast verkar gälla vuxna personer eftersom att vi varje dag ser motorcyklar där det sitter en mamma, en pappa och ett litet barn. Barnet är det som sällan har hjälm. Och det säger ju en del om hur man tänker här borta.
Det är mycket som kretsar runt pengar. Balineserna verkar nästan besatta i att få tag en extra tusenlapp och de letar hela tiden efter nya möjligheter till att tjäna lite extra. Det kan ju tyckas vara bra, att de är fulla av påhittighet och driv. Tyvärr används den här påhittigheten till att i många fall tänka ut hur de bäst ska lura turisterna som varje dag ser till att tusentals Balineser faktiskt har ett jobb överhuvudtaget. Alldeles i början varnade en taxichaufför oss för att allting här på Bali kostar. Jag vet inte hur många gånger om dagen vi tar fram plånböckerna för att betala ”parkeringsvakter” till exempel. Några kompisar till oss blev totaltlurade när de skulle ta en manikyr någon gång i början. De hade fått höra att det skulle kosta 75 000 IDR. När de var klara så fick de veta att 75 000 IDR bara var en form av ”startavgift”, och att varje nagel dessutom kostade 10 000IDR. Och sedan tillkom det 5 000 IDR för den lilla blomma som de fick på varje nagel, dessutom!
Nu känns det som att vi åtminstone vet ungefär vad saker och ting bör kosta men det gör det bara ännu mer irriterande att höra de sanslösa priserna människorna försöker få en att betala för en flaska vatten på stranden, ett par shorts på en marknad och så vidare. Det bästa för att undvika detta är att klistra på ett leende, inleda ett samtal på indonesiska och vänligt men bestämt få ner priset på en rimlig nivå.
Det är tråkigt att den här egenskapen verkligen sänker helhetsintrycket av lokalbefolkningen. För om vi utesluter pengatjatet så är de otroligt vänliga, toleranta och nyfikna. De vill alltid hjälpa och ler alltid, alltid. Tackar alltid ordentligt och rår alltid om sina turister. De lokala studenterna i vår skola är otroligt ödmjuka, respektfulla och trevliga. Tack vare skolan har vi fått veta att Balineserna är fostrade till att ta hand om utlänningar och få dem att känna sig välkomna, men att familjebråken kan vara monstruösa och det är inte ovanligt att syskon, barn och föräldrar inte pratar med varandra längre efter gamla olösta konflikter.
Jag tror att Balineserna är lite förvirrade när det kommer till oss ”halvturister”. De vet inte riktigt hur vi ska bemöta oss eftersom vi vet mer än vanliga turister, vi kan föra enkla konversationer på deras språk och vi vet när de försöker att lura oss på pengar. Det är intressant i alla fall, kulturen runt människorna och hur de behandlar andra människor. Vi fortsätter att lära och observera!
